På senare tid hörs det allt oftare att användningsfall är hopplöst ute, en omodern kravteknik. Att arbeta med användningsfall är vattenfallsorienterat och inte agilt. User stories däremot, det är minsann en agil kravteknik. Om jag får säga min mening kan agil systemutveckling, krav och användningsfall inte missförstås mer än så!
Vad som avgör om man arbetar agilt med kraven eller inte, är inte vilken form man dokumenterar kraven på (användningsfallsbeskrivningar och user stories är ju egentligen bara två olika sätt att dokumentera samma krav på).
Det är syftet med dokumentet som avgör om man är agil eller inte.
Skriver man krav för att som verksamhetsrepresentant slippa prata med utvecklarna, då arbetar man inte agilt.
Gör man däremot beskrivningen för att ha en utgångspunkt eller startpunkt för diskussion med utvecklarna. Då arbetar man agilt. Om man beskriver kraven som användningsfall, som user stories eller som traditionella
kravlistor har inget med saken att göra.
Andreas Hägglund har skrivit ett blogginlägg och ett dokument om detta.
